Sällan har så många bevakat så många för att höra så lite sägas. En förstamaj dag är i Sverige 2011 en tillbakagång till den tid då medierna i Sverige betraktade Socialdemokratin inte bara som det enda maktpartiet utan också som en överordnad politisk ordning. Den tiden är för länge sedan förbi.
Men likväl verkar det som varenda liten ensam och slingrande demonstration fram till ett blåsigt och tomt torg med ett tomt tal får en högtidlig bevakning utan kritiska frågor vad man egentligen vill göra för att uppfylla sina löften. Det är som om media förväntar sig att alla väntar på att få höra att Håkan Juholt anser barnen ska få det bra, alla ska få jobb och att pingvinerna, enligt Juholt, har organiserat samhället bättre än alliansregeringen.
Jag vet inte vilken vision av samhället som Juholt egentligen har, kanske vet han inte det själv om man ska döma av dagens anförande, men möjligtvis är det en liten vägledning att han ser pingvinernas samhälle som en bättre tingens ordning än det svenska samhället med en ekonomi som är i Europas ledning. En likhet har pingvinsamhället med dagens socialdemokrati och det är att man i lugn och ro står och väntar på att något ska hända medan man vaggar fram och tillbaka.
Men det blir vare sig fler jobb eller en bättre framtid för våra barn av det. Det krävs inte bara förhoppningar utan en politik som ger tillväxt, frihet och nya möjligheter. Då räcker det inte med höjda bidrag. Tomheten blev nog det mest tydliga denna första maj.